Äntligen!

Lördagen den 9:e november. Det var under en jobbhelg. Men fiskesuget var så stort så jag bokade in en tur med Anton och Nichlas. Kl 7 blev jag upphämtad vid en brygga i skärgården för att 6 timmar senare bli avsläppt med det galnaste fiske jag och säkert kompisarna varit med om. Dagen började bra med att Anton drog en sexkilos på sin nya Brunnberg tail. Sakta drev vi längre in i viken och då fick jag och Nichlas dubbelhugg. Bägge var gäddor i trekilosklassen. Detta skulle nog bli en bra dag tänkte jag. Tre upp efter en halvtimmes fiske. Vi hade krokat några braxar oxå. Vinden var perfekt, runt 5 m/s sydlig vind. Vi började om där Anton fick sexan. Efter lite byte av tailbeten så föll valet på en svartzonker tail med färgen finmört som jag hade trimmat med en guldfärgad bigtail. Kastade ett perfekt kast nära vassen, vevade tre varv på Ambassadeur Predatorn. Sen suger det till ordentligt i Edgespöet. Känner att det är en större fisk, kan den rent utav vara nytt pb? Ser fisken efter nån minuts tung kamp.  Första känslan är att den är på 7-8 kg. Anton har nog samma känsla när han håvar den utan problem. Efter lite trasslande i håven och några klippta krokar så lyfte Nichlas upp gäddan och säger: "Den här är större, det kan vara en tia Johan" Nu är vi rejält uppspelta och ska väga den. Men då kom vi på att den behöver lite återhämtning efter trasslet i håven. Låter den vila en stund i håven innan vägningen. Vilken fisk! Så tjock. Den verkar vara ganska pigg efter en stund i håven så vi väger den. Jag lyfter upp den och Nichlas trär in vågen i gälen. Tyvärr så hade Nichlas glömt gäddsäcken hemma. Ser direkt att det lyser "10" på vågen, men den hoppar ju upp och ner. Måtte den stanna över tio tänker jag. "10,20" ,  skriker Nichlas som nu är rejält uppe i varv. Lyfter ner den på mätdekalen och där står det 112cm. Sen blir det en snabb återutsättning och gäddan simmar direkt när den kommer ner i vattnet. Vilken lycka! Det blir en gruppkram. Äntligen har vi efter flera års fiske tagit en gädda på över tio kilo. Grabbarna börjar ivrigt fiska medans jag återhämtar mig och bumpar över kort från Antons telefon. Det går nog en kvart, sätter dit en ny tail, den gamla slets av i håven när vi klippte av krokarna. Kastar fem kast, vi har drivit 5 meter kanske för det har hunnit bli vindstilla märker jag. Sen suger det till i spöet igen. Känner direkt att det är en stor. Anton tror att det är mindre. Men vafan tänker jag, den här känns starkare skriker jag. Det tar längre tid för den att komma in till båten. Den drar ut lina från rullen som är ställt stenhårt, skyndar mig att lossa bromsen lite. Nichlas undrar varför jag inte vevar. Men det går inte, den här är för stark. Den kommer upp vid båten efter jag lyckades ta hem lite lina. Anton är beredd med håven igen. Första försöket misslyckas, den är inte redo. Tar hem lite lina till och nu kommer den igen. Anton lyckas med en perfekt håvning. JAAA! Skriker vi. Det här är inte sant. Nichlas lossar gäddan från tailen som sitter perfekt i mungipan. Vi väger och mäter den direkt denna gång. 10,75kg och 115cm! Fotar och släpper i den i rask följd. Gäddan behöver 15 sekunder innan den simmar tillbaka. Vilken glädje! Vi tror inte det är sant. Anton skojar om det han sa på morgonen att han borde ha kört förbi mig när jag stod på bryggan och väntade. Jag hade visst sagt att jag skulle ta en tia därifrån om dom inte hade stannat. Men det minns jag inte nu. Vi fiskar vidare. Anton får en liten gädda. Vi får 5 gösar, några är felkrokade. Jag får en gös på 4,8kg , den hugger hårdare än gäddorna. Den är piggare men saknar tyngden som gäddorna har. Det dör ut, det börjar regna. Det är dags för mig att avsluta, ska ju jobba. Blir avsläppt vid bryggan. Grabbarna fiskar vidare i regnet men nu hugger det inte längre. Jag är på jobbet nu. Livet går vidare...